Idag gästas jag av Linda Ågren som dyker upp på Bokmässan för att visa upp sin samling med teckningar av sjöjungfrur. Välkommen Linda!
Berätta lite om dig själv, vem är du, vad sysslar du med?Jag heter Linda Ågren och blir en 22-åring i oktober. Jag studerar till svenska & engelska lärare på Kristianstad Högskola där jag träffade min pojkvän Tobbe sen 2 år, och när jag inte pluggar så umgås jag med honom eller tar tillfället att skriva eller rita. Jag har inte levt en stund utan en katt i hemmet så både sjöjungfrur och katter har varit ett älskat motiv när jag ritat, och nu får även pojkvännen sitta modell.
Hur kom du på idén att börja samla på tecknade sjöjungfrur?Jag hade köpt en vacker bok på en marknad som var gjord av ett hårt material och hade en älva ingraverad på framsidan. Jag skulle ha den till något speciellt, tänkte jag, och en kväll slog mig idén att jag skulle låta min klasskompisar rita varsin sjöjungfru i den. Eftersom jag då gick bildlinjen på C4, Kristianstad, så kunde alla mina klasskompisar verkligen rita och det skulle bli som en rolig, personlig variant av en ”mina-vänner bok”.
Varför just sjöjungfrur?Att motivet var just en sjöjungfru var solklart. Jag har älskat sjöjungfrur så länge jag kan minnas och har kvar teckningar av sjöjungfrur från när jag var fem år gammal. Min pappa påstår att jag blev hjärntvättad när vi besökte Disneyland i Paris, eftersom den lilla sjöjungfrun ständigt visades på hotellrumsteven. Min farmor har berättat att jag blev förbannad på tvättmedlet Ariel för att de hade snott sjöjungfruns namn. Men skämt åsido, jag kan än idag inte förklara vad det är med dem som tilltalar mig; jag tycker de är vackra, självständiga kvinnor som inte kan hunsas runt och sjöjungfrun har blivit en mycket viktig vägledare i mitt liv.
Hade du en idé med det från början eller har det vuxit fram under tiden?Både och! Själva samlandet av sjöjungfrur har pågått sedan jag fick idén. Först ritade klasskompisar, sen familjemedlemmar, lärare… sedan började jag tänka större och mejlade kända serietecknare, besökte bokmässan, gick inom varje ateljé på Öland som jag kunde hitta och besökte den årliga påskrundan i Degeberga. När samlingen började växa sig stor, då fick jag idén att man kanske borde publicera det som en bok så att fler människor får ta del av den, och dessutom så får alla etablerade konstnärer såsom nya stjärnskott en chans att synas!
Bidrar du själv med en teckning?Absolut! När samlingen började växa så letade jag febrilt efter fler sådana vackra böcker, och jag hittade dem i en liten butik som kunde beställa in dem åt mig. Det blev fyra sådana och jag har tagit mig äran och privilegiet att inleda allihop själv! Som sagt så har jag ritat sen jag var liten, gått på bildlinje och älskar det! Dock så är samlingen så stor idag att de är även utanför de har fyra böckerna, men det spelar ingen större roll eftersom de ändå ska skannas in och hamna i en bok tillsammans. Då har jag tänkt att jag ska rita en helt ny sjöjungfru till boken!
Din tanke är att få ut dina bilder i bokform. Berätta lite om det.Jag har alltid sett mitt projekt som en bok eftersom den började med att de ritade i en specifik bok och den fick snabbt arbetsnamnet ”Sjöjungfruboken”. Jag tycker att en sådan mångfald av konst, samma motiv ritat med 265 stycken olika pennor av olika händer med olika personligheter, borde spridas så att fler får ta del av det. Dessutom vill jag visa upp de som ritat i den, så att även deras konst kan uppmärksammas.
Jag ska besöka bokmässan i år och träffa förläggaren på Kartago, för att se om de har något intresse av att publicera den. Man vet aldrig, men annars är det bara att söka efter fler förlag.
Vilken/vilka teckningar tycker du bäst om?Den första ”kända” som ritade i boken var serietecknaren Kim W Andersson som just då hade sin serie ”Love hurts” med i Nemitidningen. Det var en mycket speciell upplevelse att få den i posten, se hur fantastisk den var och veta att den var till mig.
Den bästa historian kring en sjöjungfru var dock en sjöjungfru gjord i mangastil. På en tågresa hem satt en tjej bredvid mig, hon hade ett block i handen och hörlurarna inpluggade. Jag hade funderat på det förut, att låta en total främling rita och såg nu min chans. Jag satt och velade länge och väl, och när det var en halvtimme kvar till jag skulle av så tog jag mod till mig och frågade. Först verkade hon förvånad, men hon ritade glatt en sjöjungfru sedan och vi har hållit kontakten sedan dess. Den dagen växte mitt självförtroende några nummer.
Har det varit svårt att få folk att ställa upp?Inte alls! De flesta tycker att det är en himla kreativ och rolig idé och går gärna med på att rita!
Vad har du för planer efter det här?Även om boken skulle publiceras så tror jag att jag skulle fortsätta samla, kanske ge ut fler volymer till och med? Det vet man aldrig! På ett mer personligt plan så har jag tänkt fortsätta med min lärarutbildning, och förmodligen läsa en termin utomlands tillsammans med min pojkvän.
Har du några andra bokdrömmar förutom den här?Ja, jag vill bli författare! Jag har gått en skrivarlinje på Sörängens folkhögskola och som projektarbete i trean på gymnasiet påbörjade jag en roman som, surprise, också handlar om sjöjungfrur. Jag har hela storyn i huvudet och har skrivit klart nästan hela, så det skulle vara trevligt om det blev någonting av den också. Annars skriver jag dikter och enstaka noveller.
Jag tackar Linda och önskar henne ett stort lycka till med sina sjöjungfrur!
Johanna och Lars Wilhelmsson
Lina Fisher (sushi) Isabel Cortés (läskig)Daniela Wilks, Yvette Gustafsson
Frida Stigevik" Clownfisk"
Hedvig Hägg-man Sund, Åsa Ekström
